Stenen är i rullning...

Tack vare Mariakoden är nu köpstoppsstenen i rullning. Kul att du hakar på. Det du gör har betydelse i ett större sammanhang än du kan ana. Dessutom sätter det lite press på mig att reflektera mer över min köpfria månad. Eftersom jag är pedagog ut i fingerspetsarna vill jag gärna börja ifrån början. Jag hoppas inte att jag tråkar ut er alldeles. Om någon blir less; jag lovar att det kommer betydligt lättsammare inlägg redan imorgon.

För 4 1/2 år sedan fick jag mitt första fasta jobb. Jag hade varit springvikarie inom barnomsorgen varvat med att vi fick våra tre barn och det kändes roligt att få fast inkomst. Men, det blev inte så mycket pengar i lönekuvertet som jag hade hoppats. 75% arbete och åtta mils bilpendling per dag gjorde att det aldrig kändes som att det blev några pengar över. "Om jag bara fick ut 3000:- till per månad, då skulle allt vara perfekt", tänkte jag.

Nu står jag där. Jag får ut 3000:- mer per månad på 75% arbete. Dessutom har maken också fått upp sin lön under den här perioden. Ändå blir det nästan aldrig någonting över. Detta har väckt en frustration hos mig och jag har börjat fundera över varför vi i vår familj alltid höjer våra utgifter så fort vi får högre inkomster.

Våra barn är nu 11, 9 och 5 1/2 år och jag har hunnit jobba några år sedan senaste föräldraledigheten. Jag har börjat längta efter mer tid för mina egna intressen och mer tid för att vara med barnen. Att finnas hemma och skicka iväg dem till skolan på morgonen och att finnas hemma när de kommer hem ifrån skolan tror jag betyder mer än jag tidigare fattat. Jag menar inte att det går utför för alla barn som måste vara ensamma hemma mycket. Många har inget val. Problemet för mig är att jag har betett mig som om jag inte hade något val, och det är där jag står idag. Jag är övertygad om att vi skulle kunna ha råd med att jag fick mer tid över för det jag vill mest av allt om vi ändrar vårt beteende och vårt förhållande till de pengar vi har att handskas med.

Mitt motiv för en köpfri månad är alltså i grunden rent egoistiska. Men det finns ju också en miljöaspekt på det hela. För mig är det dock mitt eget välbefinnande som har varit det viktiga. Jag mår bra om jag slipper stressa och får ägna mig åt mina intressen. Jag blir dessutom en trevligare förälder till våra barn när jag mår bra, och mår då ännu bättre.

Jag är inte ute efter att ge någon annan dåligt samvete. Jag är själv väldigt intresserad av kläder och inredning, och har ibland känt dåligt samvete för detta eftersom det är där min överkonsumtion ligger. Mitt intresse för detta tror jag inte kommer att minska, men jag hoppas att jag lär mig hantera "dendärmåstejagbaraha"-känslan lite bättre när jag ser att den hör ihop med att vi sällan får några pengar över till det vi vill.

Några råd för dig som vill komma igång:

• Fråga dig först och främst vad som är ditt motiv. Vad är det som driver dig till att prova en köpfri period?


• Sätt inte upp ouppnåeliga mål, utan börja med små förändringar.


• Vad är det du skulle behöva avstå ifrån eller ändra på för att kunna nå ditt mål?


• Läs om hur andra har gjort och hämta inspiration. Min största inspirationskälla har varit bloggen Köpstopp och forskaren Jörgen Larssons uttalanden i olika medier. Mer om detta imorgon.

God natt!