Så sitter man här, nedsjunken i soffan med pyamasbyxor och en tekopp. Ännu en dag till ända och jag känner mig ganska trött. När jag är trött fastnar jag lätt i negativa tankar som gör att jag känner mig ännu tröttare och börjar tycka synd om mig själv. Men ikväll är en härlig kväll. Det är alldeles tyst i huset och jag känner att jag har så mycket att vara tacksam för.
Tre friska barn, som visserligen måste skjutsas hit och dit, men är aktiva och fulla av liv.
En make, som jag visserligen oftast bara träffar några minuter varje dag och mest pratar med om vem som ska göra vad, men som valt att leva sitt liv med just mig.
Ett hem, som visserligen just nu är mer ostädat, rörigt och ofixat än på länge, men är det hem som jag en gång i tiden grät i fyra dagar över för att jag trodde att någon annan skulle hinna köpa det före oss.
Ett arbete, som visserligen gör mig trött och sliten ibland, men där jag känner att jag får möta och växa tillsammans med inspirerande människor.
Nu ska jag bara sitta här och ta in den här känslan. Och nästa gång jag börjar tycka synd om mig själv ska jag plocka fram den igen, men bara lite grann så att den räcker till flera gånger.
2 kommentarer:
Precis så är det! Man måste ständigt påminna sig om att man har det väldigt väldigt bra! Nu ska jag njuta av att även här är det ett tyst hus, två friska barn som sussar gott. Det ska bli ett nöje att gå ner och hänga upp deras nytvättade små strumpor. Kram.
Visst har vi alltid något att vara tacksam för.En del dagar kanske man får leta lite extra än andra men det finns alltid nåt :)Ha det gott
Skicka en kommentar