Återvinning i juletid

Härligt med respons på min blogg om köpfri månad. Vill gärna spinna vidare på en av kommentarerna, från min vän svbg:
Nja, december är nog en för stor utmaning för mig...än så länge. Men det kanske kan bli ett strävansmål inför framtiden. Att ta sig igenom december utan att ryckas med i köprushen? Dels skulle man slippa stressen och dels skulle nog privatekonomin må bra av att man spred utgifterna över året. För mig handlar det mest just nu om att vinna tid. Den tid som jag efterlyste i blggen "Obrutna tankar". Har tagit ledigt från jobbet varannan torsdag i nov-dec och mår så väl av det. Än så länge kan vi leva på föräldrapenning dessa dagar, men om jag kan minska mitt "onödiga" köpande kanske jag kan skapa utrymme i vår ekonomi för att gå ner i tid och få den tid jag längtar efter. Det stimulerar ju också till ett sunt reflekterande över sin konsumtion och eventuella överkonsumtion; vad är egentligen onödigt resp nödvändigt att köpa. Men det handlar om små steg och vi alla har nog kommit väldigt olika långt i det där. Ett litet steg som jag har tagit i år är att tänka återvinning i julklappsbestyren. Våra barn får en adventskalender av mig varje år, ni vet där man öppnar ett litet paket varje dag ända fram till jul. Vi har tre barn, alltså får de öppna åtta gånger var. Kalendern är den som fanns i mitt hem när jag var liten och då hade min mamma knytit fast "fuskpaket" på alla dagar, utom på mina två namnsdagar i december (varav en är på julafton) och på lucia. Då var paketen äkta. Fuskpaketen skulle inte öppnas utan bara knytas loss för att markera att vi var en dag närmare julafton. Våra barn får inte heller paket varje dag, utan vissa dagar står det "idag är det 17 dagar kvar till julafton" på en lapp och så har jag rullat in en godistomte som öppnaren får äta upp. Det kan också stå "idag grillar vi korv ute". Det nya för i år är att i några av paketen är det saker ifrån då jag var liten, t ex böcker, rubiks kub, pynt mm. Jag förvarar det där i flyttkartonger och har inte riktigt vetat vad jag ska göra med det. Har svårt att göra mig av med vissa saker. En del har jag medvetet sparat till mina egna barn, men inte hittat tillfälle att ge dem. Jag har en fin samling av suddgummin och glasdjur som jag ännu inte bestämt om jag vill dela eller ska ge bort "hela". De får kanske vänta till nästa jul. Bara suddgummina skulle kunna fylla flera kalendrar.

Fortsätt att kommentera, hörni. Era synpunkter är jätteintressanta och väcker många nya tankar hos mig. Idag har jag ledig torsdag. Dottern och jag ska till stan och köpa ett par "nödvändiga" strumpbyxor ;-)

/Martina

Köpfri månad

Som en del av er vet har min blogg legat nere någon månad av olika skäl. Ett av skälen var att jag hamnade i "prylträsket". Har ni också upptäckt att det numer finns olika genrer även för bloggar? Jag hade länkat min blogg till några andra bloggar, som jag själv brukar läsa, inom genren "Heminredning". När jag började botanisera bland dessa upptäckte jag att det finns hur mycket idéer och inspiration som helst att hämta på nätet. Men jag insåg också att man helt och hållet kan snöa in på prylar, hur man får tag i dem osv. Jag är själv inte helt ointresserad av prylar, men jag märker att mitt intresse för dem börjar svalna. (Jag tror här att jag har hittat en positiv sak med att jag börjar ha lite mer livserfarenhet.) Att lägga ner bloggen en stund var ett sätt för mig att ta ett steg tillbaka, haka loss ifrån "prylfixeringen" och fokusera mer på annat som känns viktigt för mig att dela med mig av. När jag är riktigt ledsen för något är det skönt att köpa något nytt. Det vet jag att jag inte är ensam om. Det ger ingen lyckokänsla som bär genom livet, men jag känner mig lite lättare och gladare inombords efteråt. Å andra sidan handlar det sällan om nå´t "hemmansköp", som min man brukar uttrycka det, utan mest om småsaker.

Feminas novembernummer innehåller ett intressant reportage om en kvinna som bestämde sig för att inte handla något på ett helt år. Vilken utmaning!? Jag tänker inte gå in på några detaljer, men om ni besöker hennes blogg www.notbuying.blogspot.com får ni veta bakgrunden och hur det gick. Hon gav mig inspiration och jag har bestämt mig för att försöka klara av en köpfri månad, till att börja med. Är det någon som vill haka på så hör av er till mig. Varför inte börja med januari när kassan ändå är skral?

/Martina

Ensamma tillsammans?

Är tillbaka igen efter en fantastisk weekend med familjen i Stockholm. Alla var supernöjda med det mesta och sönernas intresse för historia imponerar på deras totalt ointresserade mamma. Jag har alltid skyllt på att jag har svårt för att komma ihåg årtal, men vid några upptaktsdagar med jobbet förra hösten insåg jag att det inte är där det sitter. Ett coverband som spelade under kvällens middag utlyste nämligen en schlager-tävling. Gissa vem vid vårt bord som prickade in alla årtal? Äsch, Janne "Lucas" Persson är (eller ska man säga "var", vet inte om han lever fortfarande, har inte hört av honom se´n "Växel hallå") väl ändå lite intressantare än Gustav Vasa?
Nåja, i alla fall uppfyllde jag en gammal dröm när jag fick visa barnen NK:s skyltfönster i juletid. Maken sa sig uppfylla sin gamla dröm när han fick visa barnen "Plattan". På bussen hem till kusinerna undrade vår femåriga dotter sedan vad en knarkare är för något.

På dagarna hade vi späckat program med museibesök och på kvällarna åt vi gott och slappade tillsammans med släkten. Tack vare dem blev resan en succé för hela familjen. Vi reser inte så ofta med våra barn, mer än den årliga tvåveckorstrippen till västkusten. Därför blev det här en riktig upplevelse. Vi övar oss på något vi inte varit så bra på tidigare, nämligen att ha det trevligt tillsammans även om det "bara" är vi. Vi börjar bli bättre och bättre på det. Och på julafton är det dags för det stora testet: vi ska nämligen fira jul "bara" vi, alldeles ensamma. Kan man vara ensamma när man är fem? Man kan säkert känna sig ensam, men det beror nog på i vilket sällskap man befinner sig i så fall. De flesta jag berättat det för tycker synd om oss. "Vad trist. Vi är för unga för att påbörja nya traditioner. Ta bilen och stick ner till släkten så slipper ni boka dyra biljetter." Detta är bara ett axplock av reaktioner vi mött. Idag var det äntligen någon som sa: "Men O så skönt!" Min känsla inför det är att det ska bli trevligt. Jag inser att min idealbild av vad som gör en jul perfekt utgår ifrån hur min barndoms jul såg ut. Den har ett barns perspektiv. Nu är jag vuxen med andra behov och önskningar för att må bra. Mina barns behov och önskningar påminner mer om de jag hade som barn. Nu gäller det för oss som familj att börja skapa våra egna traditioner, eftersom det lär komma en rad fler jular efter det här då vi ska vara "ensamma tillsammans". I viss mån har vi redan skapat traditioner. Men dessa har vi kanske inte upptäckt än. Förmodligen berättar våra barn vilka dessa är då de blir äldre. Kanske dröjer det ända tills de är vuxna och får egna barn innan vi inser vilka våra traditioner är. Hursomhelst; jag skulle vilja veta vad ni tycker det är exakt som behövs för att julafton ska kännas "bra", "lyckad", eller vilket ord man nu ska använda i sammanhanget. Är det att gästerna tyckte maten smakade bra, att man hann baka alla kaksorter som man hade tänkt, att barnen blev nöjda med sina julklappar, att tomten var "bra", att man höll sams med maken hela dagen, att det var snö, att man hann se både "Kalle" och "Karl-Bertil"? Ingenting är fel. Jag vill bara veta. Hur tänker du? Finns det någon gemensam nämnare för oss alla eller är det helt individuellt? Jag vill försöka fånga vad det är vi bär med oss som får oss att må bra på just julafton. Fråga gärna människor ni möter om detta för ju fler kommentarer desto mer nyanserad bild blir det förhoppningsvis.

Lev o må!

/Martina

Julshoppa på nätet

Eftersom jag och familjen drar iväg till Stockholm imorgon bitti blir det blogg-paus i några dagar. Det blir ingen shoppingresa i första hand (några butiker ska vi nog hinna med), utan en kombinerad museum-/träffasläkten-resa. Någon frågade om vi tänkt handla julklappar där, men jag har blivit mer och mer nätshoppare för varje år som går. Det är ganska smidigt att sitta i soffan och göra klart julklappsinköpen och sedan bara behöva strosa på stan, ta en fika och njuta av julstämningen. För min del gör det julen mer "fröjdefull". Nu när Clas Ohlson kommit till stan blir det nog ändå så att jag måste bära hem några paket själv istället för att låta brevbäraren göra jobbet. Där kan man verkligen hitta saker till hela familjen. De har visserligen en nätbutik också men den är inte så bra, tycker jag. Man får ingen riktig uppfattning om vilket utbud de har och varken text eller bild säger så mycket. Däremot vill jag dela med mig av mina bästa nätshoppartips. Håll till godo och ha en trevlig helg!

/Martina

http://www.hikmet.se/ (leksaker levererade inom en vecka mot förskottsbetalning, frakt 50:- oavsett hur mycket det väger, billigt lego)
http://www.adlibris.se/ (böcker levererade inom en vecka, fraktfritt)
http://www.cdon.com/ (skivor, filmer, tv-spel)
http://www.silvret.se/ (silversmycket, har aldrig provat att beställa men har många snygga smycken, lättöverskådlig sida och hyfsade priser)
http://www.formodesign.se/ (designprylar till hemmet, färdiginslaget om man vill, aldrig provat att beställa men de har fantastiska och nästintill oemotståndliga bakformar bara priset hindrar mig ifrån att köpa allihop)
http://www.designonline.se/ (mer designprylar, lite tristare sida än den förra, aldrig provat att beställa, OBS! fraktfritt om man handlar för mer än 500:- före 25/11)
http://www.bluebox.se/ (alltmöjligt för alla åldrar, även här färdiginslaget om man vill, har dock aldrig provat att beställa)

Obrutna tankar

Har slagit mig ner vid datorn med en kopp te för att få ihop några rader till min blogg. Jag hade tänkt att ta tillvara något guldkorn ifrån dagen och dela med mig av. Men mina tankar lyckas inte fånga upp något. Det beror inte på att det inte finns något att fånga upp. Jag hävdar bestämt att tillbringar man både sin arbetstid och sin fritid tillsammans med barn, som jag gör, finns det garanterat något guldkorn. Många gånger är tankarna dock blockerade av en massa annat, så jag lyckas inte alltid ta in det. Mitt vanligaste dilemma är att jag inte får tid att tänka en tanke färdigt. Det matas in en massa under dagen som aldrig hinner landa. Naturligtvis hänger det ihop med att vara småbarnsförälder. Med barn i huset är man alltid till förfogande och förväntas komma när någon kallar på en. Man måste också vara beredd på att bli avbruten i tid och otid. Det går säkert att lära sina barn att man inte alltid är tillgänglig, men för mig är det ett sätt att kompensera att jag ganska ofta prioriterar mig själv också. När jag är hemma har jag själv valt att vara tillgänglig. När barnen var små var jag noga med att de var i säng kl sju på kvällarna. Då hade jag tre sköna timmar med tystnad då dagens intryck han smältas och ändå vara i säng själv i hyfsad tid. Nu börjar barnen bli större och de tre timmarna har krympt till en och en halv.

Tomas Sjödin skriver i sin bok "Reservkraft" om "obrutna tankar". Begreppet tilltalade mig eftersom det är vad jag känner att jag behöver. Jag uppfattar mig själv som en människa med stort behov av obrutna tankar. Försöker skapa utrymme för det med varierande framgång ifrån dag till dag. Promenader är ju bra, men min hjärna strävar ständigt efter effektivitet och därför kommer jag oftast på mig själv att reflektera mer över gånghastighet än funderingar av mer filosofisk art. Har ni något tips på hur man skapar tid för obrutna tankar får ni gärna höra av er till mig. Jag är idel öra...

/Martina

Jul i november

Förra julen hade jag en något krass känsla inför allt julpyntande. "Varför plocka fram en massa som snart ska bort?!", kom jag på mig själv med att tänka. En ganska sund inställning kanske några tycker. Julpyntet hänger ju i mångt och mycket ihop med den kommersiella sidan av julen. I butikerna skyltas det med julsaker från mitten av oktober (på IKEA redan i september). Man vill sälja på oss en massa julprylar innan vi ens hunnit ställa undan foppatofflorna. För mig kändes det dock en smula vemodigt. Jag trodde att jag var en sådan person som skulle känna glädje och pirr i magen inför julen även nu när jag passerat fem-paketsstrecket.(D v s när man nått den mogna ålder då man ler och låtsas nöjd trots att man har den minsta julklappshögen och i smyg lyfter på julklappspappret och tar en extra titt under soffan ifall man missat något paket.) En hel del av julsakerna blev därmed kvar i sina kartonger förra julen.
Eftersom jag tyckte det kändes trist att bara finna sig i den där känslan ska jag i år ha en helt annan strategi. Jag har redan börjat smygpynta. Alltså, att tända ljusstakar och stjärnor är för mig fortfarande förbjudet före första advents-helgen. Men glöggrytan, en röd kudde och en hyacint här och där är redan på plats. Någon detalj varje dag. Det känns inte ett dugg jobbigt eller onödigt och jag kan redan glädjas över att jag slipper stressa den 30:de november, eftersom det mesta redan är framme tills då. Fast inga tomtar förståss. De ska fortfarande "smyga upp ur vrårna" ända fram till julafton. Granen ska däremot in direkt efter lucia. Då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag vill slänga ut den på nyårsdagen.

Jag läste om några som inte tog fram Jesus-barnet förrän på julafton. Hela adventstiden stod krubban framme utan Jesus-barn eftersom advent handlar om att vänta på Jesus. Dottern kommer nog protestera högljutt om jag föreslår något liknande. Vi får väl se hur det blir med den saken. Tar vi fram Jesus-barnet redan till första advent löper vi risken att han är borta lagom till jul å det vore ju förfärligt. Är det något som blivit en tradition i vår familj så är det nämligen att var och varannan dag ända fram till jul behöva söka efter Jesus-barnet. Det kan tolkas symboliskt. Om det finns någon symbolik i att han alltid återfinns i bland dotterns barbie-dockor vet jag inte än. Ska fundera på det.

/Martina

Bloggare igen...

Efter diverse tekniska problem har jag återigen givit mig in i bloggarvärlden. Som jag skrev i min gamla blogg gillar jag tanken med att man kan byta bitar med varandra för att få ihop sitt livspussel. Så, har du någon bit till mig är du välkommen att kommentera mina inlägg. Hoppas jag kan dela med mig till någon...

/Martina