Nyårsdessert

Jihoo! Jag har ägnat en en timme i eftermiddag åt att göra Crème Brulée till nyårsafton, å de blev helt underbara. Precis som på stans fina restaurang. Imorgon är det dags för gasolbrännaren att göra rätt för sig. Fick den i julklapp för typ tre år sedan men har aldrig använt den. Jag är så rädd att huset ska explodera. Maken lovar att det är riskfritt men vägrar att använda den. Vill inte vara skyldig till brända bruleer. I värsta fall så har jag faktiskt gjort en annan favvo-dessert också. (Bruleerna ska vara till "kaffet på maten"). Här får ni receptet på den, ifall ni har idétorka inför morgondagen:


Nilssons vita chokladparfait (6 port)

5 äggulor
1 dl socker
125 g riven vit choklad
4 dl vispad grädde
Jordgubbar och apelsiner/mandariner på burk

Vispa äggulor och socker vitt och pösigt. Blanda i chokladen. Rör ihop med den vispade grädden. Frys in i kakform i några timmar.

Gör en fruktsallad av jordgubbar och filéade apelsiner el mandariner på burk. Sockra efter tycke och smak.

Mums!


/Martina

Nyårsönskan

Nytt år. Dags att summera, Vad har varit bra? Vad har varit mindre bra? Dags att gå vidare. Vad behöver jag förändra? Vad behöver jag inte förändra? Vad kan jag inte förändra och måste därmed acceptera? En vän till mig skrev i en tidning om att den moderna människan tenderar att bli "projektledare i sitt eget liv". Jag är nog en så´n. Som hela tiden måste ta tag i saker, utvecka, effektivisera och förbättra. Både på det personliga planet, men också på de andra arenor där jag befinner mig. Oftast är det en bra egenskap. Men då och då är det knäckande. Naturligtvis har jag en lång lista med saker jag vill ta tag i under 2008. Det är så´n jag är. Följande bön bär jag med mig in i framtiden:

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Reinhold Niebuhr

Mina nyårsönskan till er är hämtad ur en irländsk bön:

Må din väg gå dig till mötes

och må vinden vara din vän,

och må solen värma din kind

och må regnet vattna själens jord.

Och tills vi möts igen

må Gud hålla,

hålla dig i sin hand.

Jag önskar er ett gott nytt 2008!

/Martina

Vitt, vitt, vitt...å så en glasveranda

Jag fick ingen glasveranda av tomten i år heller. Stackars maken. Jag blir aldrig nöjd. Men drömma går ju alltid... För den som påstår att helvitt inte funkar så finns det numer, tack vare internet, bildbevis. Det här funkar definitivt för mig!

Bild: http://www.ivillagra.blogspot.com/

Bild: http://www.juliasvitadrommar.blogspot.com/

Bild: http://www.villahemmet.blogspot.com/

Trevlig helg!

/Martina

Tid till det man vill

Jag förbereder mig som bäst för min köpfria månad. Tänker igenom vad som verkligen är nödvändigt och funderar mycket över varför jag överhuvudtaget ska ha en köpfri månad. Vad är mitt motiv och vad vill jag uppnå? Jag känner ju ett stort behov av att få mer tid. Jag vill få tid att läsa, motionera mera och röja här hemma. Det är tre saker som skulle få mig personligen att må mycket bättre. Men mer tid får man inte. Dygnet har tjugofyra timmar för oss alla. Där råder total rättvisa. Däremot väljer jag vad jag vill fylla den med. Genom att shoppa mindre skulle jag ha råd att jobba mindre och därmed få mer tid över. Den ekvationen är ju inte så svår att få ihop. Men jag shoppar inte i så ofantliga mängder att det skulle göra särskilt stor skillnad. Däremot så har jag funderat över vad som är de egentliga tidstjuvarna i mitt liv. Helt utan konkurrens blir det - datorn o TV:n. Att stå över TV:n i en månad skulle vara en stor utmaning för mig, men att stå över datorn känns som en omöjlighet. Nästan värre än att inte äta choklad. Här hemma har vi provat en dator- och TV-fri dag/vecka. Det har funkat bra. Dessa dagar har vi veckostädat och fikat tillsammans. Men så fort barnen har lagt sig har datorn och TV:n slagits på.

Jag ska ta mig en funderare till. Behöver jag avstå något för att uppleva att jag får tid med det jag vill? Vad, och hur länge? Under tiden ska jag ge mig i kast med böckerna "Vill ha mer - om barn, tid och konsumtion" av Katarina Bjärvall och "Bli rik på riktigt" av Jörgen Larsson o Fredrik Warberg. Naturligtvis lånar jag dem på bibblan, så slipper jag köpa ;-)

För övrigt är jag glad över att ha hittat Lilla Blanka här på nätet. Hon har ingett mig hopp om en vit julgran nästa år.

Glöm inte att maila era recept på vardagsmat till martinasmorgonkaffe@gmail.com Vi hörs!

/Martina

En sak in - två saker ut...å så det där med vardagsmat

Fortsätter på temat "ordning och reda" eftersom jag just kommit hem ifrån mellandagsrean med ännu mer prylar. Riktiga fynd faktiskt. En grundläggande regel som jag försöker följa är, som jag skrev igår, att göra mig av med lika många saker som jag fyller på med. T ex om jag kommer hem med en nyinköpt tröja så får jag inte hänga in den i garderoben utan att plocka ut minst ett plagg. Jag lovar dig; du har förmodligen åtskilliga plagg som du inte använt på två år. Behöver de verkligen hänga kvar? Jag har skaffat mig en låda som står i förrådet. Där lägger jag plagg som jag har svårt att skiljas ifrån, men som jag slutat använda. Då och då rensar jag även i den. När jag rensar bland något brukar jag dela upp det i fyra högar: en som jag ska ha kvar, en för sådant som ska slängas bort, en som ska till secondhand-butiken och en som jag själv kan tänka mig att sälja på loppis. Det kräver visst förvaringsutrymme men är ett bra sätt att få struktur på rensandet.

Jag kan tycka det är svårt att veta var jag ska börja rensa. Dessutom tar det ofta tid. Börjar jag tömma ett skåp är det plötsligt dags att börja med maten. Å vad ska man äta? Det är bråttom och alla är hungriga. Å är alla hungriga börjar bråken osv. Mitt mål under våren är att få vardagens bestyr; matlagning, tvätt och städ att flyta på. Då frigörs tid till mina rensningsprojekt. Tvätt och städ funkar hos oss. Tids- och pengatjuven heter matlagning. Vi måste verkligen bli mer välplanerade där. Det finns ingenting som är så stressande som att vara på väg hem ifrån jobbet vid fyratiden och inte veta vad man ska laga för mat. Snälla - HJÄLP MIG! Ni som läser detta kan väl maila era bästa vardagsrecept på: kött, fisk, köttfärs, korv, soppa, typ. Jag vet att det vimlar av receptautomater på nätet. Nog sneglar jag på dem då och då. Problemet är att det ofta är något företag som vill sälja en viss typ av produkter som ingår i recepten som ligger bakom recepttipset. Har man dessa produkter hemma? Väldigt sällan. Dessutom är det en chansning att prova nya recept. Era recept är ju väl beprövade, så kallade "säkra kort". Får jag in nog med recept kan jag sätta ihop några veckomatsedlar och lägga ut här på bloggen. Det vore väl inte helt fel?
Ser fram emot ett välplanerat 2008 med femtiotvå veckomatsedlar. Eller åtminstone några välplanerade veckor i början av året ;-) Vi hörs!

/Martina

Ut med det gamla - in med det nya

Knappt är julhelgen över och då är det dags att blicka framåt. Jag inser att huset nu fyllts på med ytterligare cirka sextio saker (det som fanns i familjens julklappar) och enligt en av mina principer bör vi alltså bära ut sextio andra saker ur huset. Påsen till pappersinsamlingen och backen med tomglas räknas inte. Det är inte lätt att hålla ordning på prylarna i ett hus för fem personer och två marsvin. Är man då dessutom i grunden en superpedant, som jag, med ett maximalt kontrollbehov ligger man på en kronisk stressnivå när man lever under våra förhållanden. Jag försöker hitta strategier för att ha ordning på saker och ting utan att kräva för mycket av mig själv och min familj. Därför läser jag en del böcker och besöker websidor för att få tips. Jag prövar mig fram, anammar och förkastar uifrån hur de passar in i vår vardag. Jag kommer att dela med mig av det som funkar för oss här i bloggen. Alltid hjälper det någon. Hör gärna av er med era tips så förmedlar jag dem här på sidan.

Jag fortsätter att pytsa ut lite feelgood-låtar. Den här gången får ni två med samma namn. Lyssna o njut.

http://www.youtube.com/watch?v=iMUFhfp46zc
http://www.youtube.com/watch?v=fDQnkYwfNfk

/Martina

Sovmorgnar och kvällsmys...

Vi njuter ännu några dagar av julfriden. Det tar inte många dagar så har hela familjen vänt på dygnet. För några år sedan trodde vi inte att det någonsin skulle hända. Våra två äldsta barn har varit väldigt morgonpigga som små. Att de nu kan sova ända till halv tio är en fantastisk upplevelse. Å även om de skulle vakna tidigt så låter de oss ligga kvar i sängen. Mmm. Dessutom är det ganska skönt att slippa tjata på barnen om att gå och lägga sig på kvällarna. Igår kväll såg jag och sönerna min absoluta älsklingsfilm "Du har mail". Jag fick den på DVD i julklapp så nu kan jag se den när jag vill. Det blir minst en gång i veckan så länge jag lever. Om någon missat den så har jag den stora glädjen att meddela att den kommer på ettan den 28:de kl 22.30. Gillar man action och inte romantik kan man passa på att göra något annat den där tiden.

En del av er har hört av sig till mig och undrat hur man gör för att lämna kommentarer på mina bloggar. Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur man gör. Det enda jag vet är att om man lyckas få fram en kommentar till mig så måste jag granska och godkänna den innan den blir synlig för andra. Man kan klicka på ordet "kommentarer". Vill man inte öppna ett eget konto, vilket i o för sig inte är så farligt, kan man klicka på det lilla kuvertet. Mailadressen ni ska ange (om ni väljer att klicka på kuvertet) är martinasmorgonkaffe@gmail.com . Pröva gärna så att era synpunkter går fram. För mig är det lika viktigt att få ta del av era tankar som att dela med mig av mina egna.

/Martina

"Juletid - stilla ro och frid..."

Jag håller på att lära mig något nytt - att varva ner redan före jul. Nog har jag en hel del ogjort fortfarande. Men alla paket är inslagna, köttbullarna rullas just nu (av maken), godiset står i kylen och stelnar osv. Morgondagen ska ägnas åt bl a skridskoåkning så att väntan inte blir så lång. För nu har barnen börjat vänta... Själv känner jag en sådan tacksamhet till det liv jag lever, att vi får ha det så bra som vi har det. Mitt i allt grejande och fejande finns ju tankarna hos alla de människor som lever under helt andra omständigheter än vi. Jag lyssnade på en kvinna ifrån Stockholms stadsmission tidigare i höst. Hon berättade att just i juletid är det oerhört många människor som hör av sig och vill hjälpa till med julfirande för utslagna. Det är nog ganska vanligt att det dåliga samvetet gör sig påmint just i dessa tider. Man köper och konsumerar lite mer än man borde, både vad gäller prylar och mat . Kvinnan ifrån Stadsmissionen berättade att de säger nej till alla som ringer och erbjuder sig att hjälpa till just vid julhelgen. Vad de utslagna behöver är inte en glad stund bara på julafton, de behöver varaktiga relationer med människor som bryr sig om dem mer än en dag om året.

Nu kommer jag att göra ett blogguppehåll några dagar framöver. Är tillbaks igen på annandagen. Jag önskar er alla inte bara en glad och trevlig jul, utan också en fridfull jul med tid för eftertanke. Må så gott!

/Martina

Ps. Den julkalender som fått flest röster är "Trolltider". Vinnaren meddelas via mail. Ds.

Stressa av

December handlar för mig många gånger om en balansgång. Antingen är jag hyperstressad och uttröttad och allt känns bara förmycket, eller också känns allting alldeles...alldeles underbart. För att hålla mig på rätt sida om linjen brukar jag då och då dämpa belysningen, lägga mig bekvämt på soffan eller sängen och lyssna på en totalt avstressande version av den underbara melodin "Have yourself a merry little christmas", hämtad ifrån en skiva med Russ Taff som heter "A Christmas Song". Tyvärr hittade jag inte den på nätet. Men här får ni en annan helt ok version av samma melodi. Dämpa belysningen, lägg dig ner, ta ett djupt andetag o blunda.

http://www.youtube.com/watch?v=8hzN3Xrv47M&feature=related

/Martina

Mera julgranar...

Mörkgrön och spänstig står den där, den lilla granen, och är så perfekt man kan tänka sig. Grådaskig och kal står den där, den stora granen, och gör mig lite bekymrad. Hade det nu handlat om människor hade det varit läge att prata om att ingen är den andra lik, alla har ett värde osv. Men nu handlar det om granar. Friska, fräscha granar som ska lysa upp i vintermörkret och sprida sin härliga doft i hela huset. Ska det överhuvud taget vara någon idé att ha julgran borde man ju vilja titta på den och njuta av den, eller hur? (Vem försöker jag övertyga, egentligen?) Som det är nu tittar jag helst åt ett annat håll när jag går förbi den. Jag har verkligen ansträngt mig och försökt gilla läget. Igår kväll kröp jag omkring med en sekatör i handen och försökte rensa bort de grenar som var helt utan barr. Några var jag tvungen att lämna kvar för annars hade granen blivit helt utan grenar på den nedersta halvmetern. I alla fall blev det såhär: Maken och jag bestämde träff inne i sta´n. Vi betalade och valde ut en lämplig gran. Något hukad, som om han önskade att han var osynlig, bar han iväg den till bilen. Förnedringen blev total när en journalist ifrån den lokala tidningen kom körande, vevade ner rutan och ropade tvärs över plan: "Vi ska göra ett reportage om granar. Kan vi få ta en bild av er?" Först då började jag fatta vilken skam han kände över att handla gran på Coop istället för att hämta den i egna skogen. Behöver jag nämna att vi inte hamnade i tidningen?

/Martina

Godsaker och julgranar

Oj, oj vad mycket gott jag har ätit i helgen. Ändå har julen knappt börjat. I fredags gjorde jag smarriga små munsbitar av lufttorkad skinka, honungsmelon och brieost. Tack "Jag blommar" för receptet. Det var mycket uppskattat. Dessutom kryddiga mandlar (chilipulver, kanel, cayennepeppar, socker, salt och äggvita) rostade i ugn och en smaskig tryffelkaka som några goda vänner tog med sig. Aaah. På lördagen fortsatte frosseriet. Vi blev bjudna på jättegod soppa, "Fantasi-soppa" tror jag att den kallades, och massor av goda tilltugg till glöggen. Bl a Baileys-choklad som jag naturligtvis ska skaffa recept på. Förutom att julen börjar visa sig ordentligt på matfronten börjar även julkänslan infinna sig här hemma. Granen är på plats (visserligen inte klädd än), eller rättare sagt granarna. Dottern och jag var ute på Rosendals julmarknad när vi var i Stockholm för några veckor sedan. I ett av växthusen hade de gjort den mest smakfulla julpyntningen jag någonsin sett. Tyvärr var kameran med grabbarna på Naturhistoriska då, så jag får nöja mig med inre bilder. I alla fall var en av detaljerna att de hade satt 4-5 granar i varierande storlek tillsammans i en grupp. Det var så snyggt!!! Visserligen har vi ganska gott om plats, men 4-5 st... nä. Det blir inge bra. Maken kom dock hem med den mest bedårande lilla gran som passar perfekt bredvid den stora. Dessutom döljer den på ett ytterst lämpligt sätt de kala partier som den stora granen tyvärr har. Förra året var det samma sak. Det var första gången vi grälade om en julgran. Maken hävdar bestämt att det är så en naturlig gran ska se ut. I år är vi rörande eniga om att det här var sista året som vi hugger stor-granen själva. Nästa år blir det till att ta fram plånboken. Maken vill spara tid och jag vill ha en snyggare gran. Vi får väl se om vi är lika överens nästa år.

/Martina

Decemberkick

Jaha, nu är jag tillbaka igen efter någon veckas bloggpaus. Det börjar vara ganska mycket nu på kvällar och helger. Jag förstår att alla glöggfester och julbord måste äga rum just nu. Men hockeymatcher, handbollscuper o karategraderingar. Varför så mycket just i december. Man borde gadda ihop sig och starta en motståndspakt. Inte mot idrott, aboslut inte. Men varenda helg i december hör jag om familjer som delar på sig för att hinna med alla olika evenemang. Ska det va så? I tidigare bloggar har jag ju efterlyst vad ni tycker är viktigast för en "lyckad" jul. Tala om att gå över ån efter vatten. I förrgår kväll nattade jag vår 11-åring. Vi pratade om julkänslan och vad som behövs för att känna det. "Det är när hela familjen är samlad", svarade han då. Tack min kloke son!

För er vars energi börjar ta slut ska ni få recept på en riktig energikick. Den kallas PIGGELINARE och fanns med i ett barnprogram på 70-talet. Brorsan och jag gjorde så´na här titt som tätt:

1 färskpressad apelsin
1 vispad äggula
Socker efter smak

Vispa ihop och kyl ner. Slurp!

Ha en bra dag!

/Martina

Förkylning och saffransskorpor

Jaha, då kan jag meddela att 1979 och 1985 års julkalender tagit en knapp ledning. Om ni inte håller med är det bara att rösta på den ni tycker ska vinna. Det går bra att skicka en kommentar (den hamnar i min mailbox och läggs aldrig ut på den här sidan) eller maila mig om du känner till min adress.

Är hemma ifrån jobbet med en dunderförkylning som jag hoppas ska börja ge med sig snart. Så fort jag får orken tillbaka ska jag baka Leilas saffransskorpor. Receptet på hittar ni på: http://recept.nu/17.115/1.124222/leila_lindholm/bullar/mammas_supergoda_saffransskorpor

Leilas smaskiga skorpor (Bild: TV4)

Se hennes julprogram på TV4+ kl 21.00 ikväll.

/Martina

Minns du vad du fick i julklapp förra året?

Frågan är slogan för Stockholms stadsmissions julinsamling 2007 och så bra att man önskar att man kom på den själv. Förra året gjorde stockholmarna av med elva miljarder i julhandeln. Siffran är så svindlande att jag var tvungen att kolla upp den på Ekonominyheterna.se. Den stämmer. Totalt julhandlade vi för 62 miljarder förra året. Otrrrroligt mycket pengar. Med detta är jag inte ute efter att ge någon dåligt samvete. Jag har ju själv antytt i tidigare inlägg att jag tycker att jag får på tok för lite julklappar nuförtiden. Ändå minns jag inte vad jag fick förra året. Stadsmissionen hoppas att vi istället för köprekord i år ska sätta rekord i medmänsklighet och visst börjar det hända saker. Fler och fler företag ger pengar till hjälpinsatser istället för att skicka ut julkort t ex. Vad kan man själv göra? I vår familj har vi brukat skicka julpaket till Hoppets stjärnas barnhem i Östeuropa. Det har för oss känts bra eftersom man på ett konkret sätt får vara med och sprida lite julglädje. Tyvärr är det för sent att delta i den kampanjen för i år, men det kommer ju fler år... Dessutom finns det ju massor av andra organisationer vars julinsamlingar fortfarande är igång, bl a Stockholms stadsmission, www.stadsmissionen.se.

Glöm nu inte att rösta på din favvokalender.

/Martina

Julkalendrar vi minns

Vilken är den första julkalender du minns? För egen del är det svårt att skilja på vilken jag verligen minns och vilken jag bara hört talas om i efterhand. "Teskedsgumman" (1976) är nog den första som jag bär med mig något eget minne av, men min brorsa hade en bok om "Rulle på Rullseröd" (1974) som jag tummade i ibland. Vad den handlade om vet jag inte. Jag ser en bild framför mig av en pojke som åker kälke, men den bilden är snarare hämtad ur boken än ur kalendern på TV. "Teskedsgumman" är ju för övrigt årets radiokalender - alltså riktigt retro för oss 70-talister och kanske är det i år fler föräldrar än barn som bänkar sig framför radioapparaterna. Om det nu är så någon gör, nuförtiden. Jag och maken fick ett il av nostalgi i lördags morse och anslöt vår handsfree till mobiltelefonen. Med varsin propp i örat smålog vi åt Birgitta Anderssons "Götapetter". Tyvärr väcktes inga känslor av välbehag hos mig. Istället tyckte jag det var äckligt att hon lät katten slicka rent kaffekopparna och därefter betraktade dem som rena. Snacka om vuxenpoäng där. Nej, det blir inga mer mysmorgnar med Teskedsgumman och mobilen för min del. Däremot är jag hittills positiv till årets TV-kalender, trots att mina förväntningar var ganska högt ställda sedan jag hört att Hans Rosenfeldt är mannen bakom.

Under december månad kommer jag att ha en liten tävling här på min hemsida. Maila och rösta på er favvokalender genom tiderna. Den 23 december avslöjar jag vilken kalender som vunnit. Bland er som röstat på den vinnande kalendern kommer jag att lotta ut ett litet pris (hemligt än så länge). Lämna gärna en kommentar till varför ni röstar på just den kalendern. Enda sättet att rösta är att klicka på "kommentarer" direkt nedanför detta inlägg. Då öppnas ett fönster där du kan skriva din röst. Vill du att just du ska vinna - tipsa då dina vänner om att gå in och rösta på "din" kalender. Då får ju de också en chans att vinna. Vill du uppdatera dig på julkalendrarna genom tiderna kan du klicka på följande länk:
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=14259&a=202998

Lycka till!

/Martina

Första advent

Femåriga dottern sitter med sin macka. Idag har hon sjungit i kyrkan med sin kör. Det är kul med övningarna men hon älskar när det blir dags att "sjunga för människor", som hon brukar säga. Vi sitter hela familjen vid matbordet med det tända ljuset. Det känns mysigt. Det är då det händer. "Ett litet barn har tagit snus...", sjunger hon. Det brister för oss alla samtidigt och den stämningsfulla lågmäldheten fylls av fyra hysteriska gapskratt. Först förstår hon inte vad som händer. Men efter bara några sekunder inser hon att det är hon som står för underhållningen och börjar sjunga strofen ur julsången en gång till, fast nu ännu högre än förrut: "ETT LITET BARN HAR TAGIT SNUS..." Den här gången skrattar hon själv också. Hon förstår fortfarande inte åt vad. Men roligt har hon.

När man arbetar med barn hela dagarna är det lätt att sluta förundras och njuta över sina egna. Därför har jag börjat samla på så'na här stunder.

En fridfull advenstid kryddad med hysteriska skratt önskar jag er alla!

/Martina

PS. Om någon hade svårt att komma på vilken sång det handlade om var det "Ett litet barn av Davids hus". Här får ni en annan feelgood-låt att koppla av till i julstressen http://www.youtube.com/watch?v=2PWfB4lurT4. DS.

Återvinning i juletid

Härligt med respons på min blogg om köpfri månad. Vill gärna spinna vidare på en av kommentarerna, från min vän svbg:
Nja, december är nog en för stor utmaning för mig...än så länge. Men det kanske kan bli ett strävansmål inför framtiden. Att ta sig igenom december utan att ryckas med i köprushen? Dels skulle man slippa stressen och dels skulle nog privatekonomin må bra av att man spred utgifterna över året. För mig handlar det mest just nu om att vinna tid. Den tid som jag efterlyste i blggen "Obrutna tankar". Har tagit ledigt från jobbet varannan torsdag i nov-dec och mår så väl av det. Än så länge kan vi leva på föräldrapenning dessa dagar, men om jag kan minska mitt "onödiga" köpande kanske jag kan skapa utrymme i vår ekonomi för att gå ner i tid och få den tid jag längtar efter. Det stimulerar ju också till ett sunt reflekterande över sin konsumtion och eventuella överkonsumtion; vad är egentligen onödigt resp nödvändigt att köpa. Men det handlar om små steg och vi alla har nog kommit väldigt olika långt i det där. Ett litet steg som jag har tagit i år är att tänka återvinning i julklappsbestyren. Våra barn får en adventskalender av mig varje år, ni vet där man öppnar ett litet paket varje dag ända fram till jul. Vi har tre barn, alltså får de öppna åtta gånger var. Kalendern är den som fanns i mitt hem när jag var liten och då hade min mamma knytit fast "fuskpaket" på alla dagar, utom på mina två namnsdagar i december (varav en är på julafton) och på lucia. Då var paketen äkta. Fuskpaketen skulle inte öppnas utan bara knytas loss för att markera att vi var en dag närmare julafton. Våra barn får inte heller paket varje dag, utan vissa dagar står det "idag är det 17 dagar kvar till julafton" på en lapp och så har jag rullat in en godistomte som öppnaren får äta upp. Det kan också stå "idag grillar vi korv ute". Det nya för i år är att i några av paketen är det saker ifrån då jag var liten, t ex böcker, rubiks kub, pynt mm. Jag förvarar det där i flyttkartonger och har inte riktigt vetat vad jag ska göra med det. Har svårt att göra mig av med vissa saker. En del har jag medvetet sparat till mina egna barn, men inte hittat tillfälle att ge dem. Jag har en fin samling av suddgummin och glasdjur som jag ännu inte bestämt om jag vill dela eller ska ge bort "hela". De får kanske vänta till nästa jul. Bara suddgummina skulle kunna fylla flera kalendrar.

Fortsätt att kommentera, hörni. Era synpunkter är jätteintressanta och väcker många nya tankar hos mig. Idag har jag ledig torsdag. Dottern och jag ska till stan och köpa ett par "nödvändiga" strumpbyxor ;-)

/Martina

Köpfri månad

Som en del av er vet har min blogg legat nere någon månad av olika skäl. Ett av skälen var att jag hamnade i "prylträsket". Har ni också upptäckt att det numer finns olika genrer även för bloggar? Jag hade länkat min blogg till några andra bloggar, som jag själv brukar läsa, inom genren "Heminredning". När jag började botanisera bland dessa upptäckte jag att det finns hur mycket idéer och inspiration som helst att hämta på nätet. Men jag insåg också att man helt och hållet kan snöa in på prylar, hur man får tag i dem osv. Jag är själv inte helt ointresserad av prylar, men jag märker att mitt intresse för dem börjar svalna. (Jag tror här att jag har hittat en positiv sak med att jag börjar ha lite mer livserfarenhet.) Att lägga ner bloggen en stund var ett sätt för mig att ta ett steg tillbaka, haka loss ifrån "prylfixeringen" och fokusera mer på annat som känns viktigt för mig att dela med mig av. När jag är riktigt ledsen för något är det skönt att köpa något nytt. Det vet jag att jag inte är ensam om. Det ger ingen lyckokänsla som bär genom livet, men jag känner mig lite lättare och gladare inombords efteråt. Å andra sidan handlar det sällan om nå´t "hemmansköp", som min man brukar uttrycka det, utan mest om småsaker.

Feminas novembernummer innehåller ett intressant reportage om en kvinna som bestämde sig för att inte handla något på ett helt år. Vilken utmaning!? Jag tänker inte gå in på några detaljer, men om ni besöker hennes blogg www.notbuying.blogspot.com får ni veta bakgrunden och hur det gick. Hon gav mig inspiration och jag har bestämt mig för att försöka klara av en köpfri månad, till att börja med. Är det någon som vill haka på så hör av er till mig. Varför inte börja med januari när kassan ändå är skral?

/Martina

Ensamma tillsammans?

Är tillbaka igen efter en fantastisk weekend med familjen i Stockholm. Alla var supernöjda med det mesta och sönernas intresse för historia imponerar på deras totalt ointresserade mamma. Jag har alltid skyllt på att jag har svårt för att komma ihåg årtal, men vid några upptaktsdagar med jobbet förra hösten insåg jag att det inte är där det sitter. Ett coverband som spelade under kvällens middag utlyste nämligen en schlager-tävling. Gissa vem vid vårt bord som prickade in alla årtal? Äsch, Janne "Lucas" Persson är (eller ska man säga "var", vet inte om han lever fortfarande, har inte hört av honom se´n "Växel hallå") väl ändå lite intressantare än Gustav Vasa?
Nåja, i alla fall uppfyllde jag en gammal dröm när jag fick visa barnen NK:s skyltfönster i juletid. Maken sa sig uppfylla sin gamla dröm när han fick visa barnen "Plattan". På bussen hem till kusinerna undrade vår femåriga dotter sedan vad en knarkare är för något.

På dagarna hade vi späckat program med museibesök och på kvällarna åt vi gott och slappade tillsammans med släkten. Tack vare dem blev resan en succé för hela familjen. Vi reser inte så ofta med våra barn, mer än den årliga tvåveckorstrippen till västkusten. Därför blev det här en riktig upplevelse. Vi övar oss på något vi inte varit så bra på tidigare, nämligen att ha det trevligt tillsammans även om det "bara" är vi. Vi börjar bli bättre och bättre på det. Och på julafton är det dags för det stora testet: vi ska nämligen fira jul "bara" vi, alldeles ensamma. Kan man vara ensamma när man är fem? Man kan säkert känna sig ensam, men det beror nog på i vilket sällskap man befinner sig i så fall. De flesta jag berättat det för tycker synd om oss. "Vad trist. Vi är för unga för att påbörja nya traditioner. Ta bilen och stick ner till släkten så slipper ni boka dyra biljetter." Detta är bara ett axplock av reaktioner vi mött. Idag var det äntligen någon som sa: "Men O så skönt!" Min känsla inför det är att det ska bli trevligt. Jag inser att min idealbild av vad som gör en jul perfekt utgår ifrån hur min barndoms jul såg ut. Den har ett barns perspektiv. Nu är jag vuxen med andra behov och önskningar för att må bra. Mina barns behov och önskningar påminner mer om de jag hade som barn. Nu gäller det för oss som familj att börja skapa våra egna traditioner, eftersom det lär komma en rad fler jular efter det här då vi ska vara "ensamma tillsammans". I viss mån har vi redan skapat traditioner. Men dessa har vi kanske inte upptäckt än. Förmodligen berättar våra barn vilka dessa är då de blir äldre. Kanske dröjer det ända tills de är vuxna och får egna barn innan vi inser vilka våra traditioner är. Hursomhelst; jag skulle vilja veta vad ni tycker det är exakt som behövs för att julafton ska kännas "bra", "lyckad", eller vilket ord man nu ska använda i sammanhanget. Är det att gästerna tyckte maten smakade bra, att man hann baka alla kaksorter som man hade tänkt, att barnen blev nöjda med sina julklappar, att tomten var "bra", att man höll sams med maken hela dagen, att det var snö, att man hann se både "Kalle" och "Karl-Bertil"? Ingenting är fel. Jag vill bara veta. Hur tänker du? Finns det någon gemensam nämnare för oss alla eller är det helt individuellt? Jag vill försöka fånga vad det är vi bär med oss som får oss att må bra på just julafton. Fråga gärna människor ni möter om detta för ju fler kommentarer desto mer nyanserad bild blir det förhoppningsvis.

Lev o må!

/Martina

Julshoppa på nätet

Eftersom jag och familjen drar iväg till Stockholm imorgon bitti blir det blogg-paus i några dagar. Det blir ingen shoppingresa i första hand (några butiker ska vi nog hinna med), utan en kombinerad museum-/träffasläkten-resa. Någon frågade om vi tänkt handla julklappar där, men jag har blivit mer och mer nätshoppare för varje år som går. Det är ganska smidigt att sitta i soffan och göra klart julklappsinköpen och sedan bara behöva strosa på stan, ta en fika och njuta av julstämningen. För min del gör det julen mer "fröjdefull". Nu när Clas Ohlson kommit till stan blir det nog ändå så att jag måste bära hem några paket själv istället för att låta brevbäraren göra jobbet. Där kan man verkligen hitta saker till hela familjen. De har visserligen en nätbutik också men den är inte så bra, tycker jag. Man får ingen riktig uppfattning om vilket utbud de har och varken text eller bild säger så mycket. Däremot vill jag dela med mig av mina bästa nätshoppartips. Håll till godo och ha en trevlig helg!

/Martina

http://www.hikmet.se/ (leksaker levererade inom en vecka mot förskottsbetalning, frakt 50:- oavsett hur mycket det väger, billigt lego)
http://www.adlibris.se/ (böcker levererade inom en vecka, fraktfritt)
http://www.cdon.com/ (skivor, filmer, tv-spel)
http://www.silvret.se/ (silversmycket, har aldrig provat att beställa men har många snygga smycken, lättöverskådlig sida och hyfsade priser)
http://www.formodesign.se/ (designprylar till hemmet, färdiginslaget om man vill, aldrig provat att beställa men de har fantastiska och nästintill oemotståndliga bakformar bara priset hindrar mig ifrån att köpa allihop)
http://www.designonline.se/ (mer designprylar, lite tristare sida än den förra, aldrig provat att beställa, OBS! fraktfritt om man handlar för mer än 500:- före 25/11)
http://www.bluebox.se/ (alltmöjligt för alla åldrar, även här färdiginslaget om man vill, har dock aldrig provat att beställa)

Obrutna tankar

Har slagit mig ner vid datorn med en kopp te för att få ihop några rader till min blogg. Jag hade tänkt att ta tillvara något guldkorn ifrån dagen och dela med mig av. Men mina tankar lyckas inte fånga upp något. Det beror inte på att det inte finns något att fånga upp. Jag hävdar bestämt att tillbringar man både sin arbetstid och sin fritid tillsammans med barn, som jag gör, finns det garanterat något guldkorn. Många gånger är tankarna dock blockerade av en massa annat, så jag lyckas inte alltid ta in det. Mitt vanligaste dilemma är att jag inte får tid att tänka en tanke färdigt. Det matas in en massa under dagen som aldrig hinner landa. Naturligtvis hänger det ihop med att vara småbarnsförälder. Med barn i huset är man alltid till förfogande och förväntas komma när någon kallar på en. Man måste också vara beredd på att bli avbruten i tid och otid. Det går säkert att lära sina barn att man inte alltid är tillgänglig, men för mig är det ett sätt att kompensera att jag ganska ofta prioriterar mig själv också. När jag är hemma har jag själv valt att vara tillgänglig. När barnen var små var jag noga med att de var i säng kl sju på kvällarna. Då hade jag tre sköna timmar med tystnad då dagens intryck han smältas och ändå vara i säng själv i hyfsad tid. Nu börjar barnen bli större och de tre timmarna har krympt till en och en halv.

Tomas Sjödin skriver i sin bok "Reservkraft" om "obrutna tankar". Begreppet tilltalade mig eftersom det är vad jag känner att jag behöver. Jag uppfattar mig själv som en människa med stort behov av obrutna tankar. Försöker skapa utrymme för det med varierande framgång ifrån dag till dag. Promenader är ju bra, men min hjärna strävar ständigt efter effektivitet och därför kommer jag oftast på mig själv att reflektera mer över gånghastighet än funderingar av mer filosofisk art. Har ni något tips på hur man skapar tid för obrutna tankar får ni gärna höra av er till mig. Jag är idel öra...

/Martina

Jul i november

Förra julen hade jag en något krass känsla inför allt julpyntande. "Varför plocka fram en massa som snart ska bort?!", kom jag på mig själv med att tänka. En ganska sund inställning kanske några tycker. Julpyntet hänger ju i mångt och mycket ihop med den kommersiella sidan av julen. I butikerna skyltas det med julsaker från mitten av oktober (på IKEA redan i september). Man vill sälja på oss en massa julprylar innan vi ens hunnit ställa undan foppatofflorna. För mig kändes det dock en smula vemodigt. Jag trodde att jag var en sådan person som skulle känna glädje och pirr i magen inför julen även nu när jag passerat fem-paketsstrecket.(D v s när man nått den mogna ålder då man ler och låtsas nöjd trots att man har den minsta julklappshögen och i smyg lyfter på julklappspappret och tar en extra titt under soffan ifall man missat något paket.) En hel del av julsakerna blev därmed kvar i sina kartonger förra julen.
Eftersom jag tyckte det kändes trist att bara finna sig i den där känslan ska jag i år ha en helt annan strategi. Jag har redan börjat smygpynta. Alltså, att tända ljusstakar och stjärnor är för mig fortfarande förbjudet före första advents-helgen. Men glöggrytan, en röd kudde och en hyacint här och där är redan på plats. Någon detalj varje dag. Det känns inte ett dugg jobbigt eller onödigt och jag kan redan glädjas över att jag slipper stressa den 30:de november, eftersom det mesta redan är framme tills då. Fast inga tomtar förståss. De ska fortfarande "smyga upp ur vrårna" ända fram till julafton. Granen ska däremot in direkt efter lucia. Då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag vill slänga ut den på nyårsdagen.

Jag läste om några som inte tog fram Jesus-barnet förrän på julafton. Hela adventstiden stod krubban framme utan Jesus-barn eftersom advent handlar om att vänta på Jesus. Dottern kommer nog protestera högljutt om jag föreslår något liknande. Vi får väl se hur det blir med den saken. Tar vi fram Jesus-barnet redan till första advent löper vi risken att han är borta lagom till jul å det vore ju förfärligt. Är det något som blivit en tradition i vår familj så är det nämligen att var och varannan dag ända fram till jul behöva söka efter Jesus-barnet. Det kan tolkas symboliskt. Om det finns någon symbolik i att han alltid återfinns i bland dotterns barbie-dockor vet jag inte än. Ska fundera på det.

/Martina

Bloggare igen...

Efter diverse tekniska problem har jag återigen givit mig in i bloggarvärlden. Som jag skrev i min gamla blogg gillar jag tanken med att man kan byta bitar med varandra för att få ihop sitt livspussel. Så, har du någon bit till mig är du välkommen att kommentera mina inlägg. Hoppas jag kan dela med mig till någon...

/Martina