torsdag 17 januari 2008

Å ena sidan...

Just när jag trodde att jag lärt mig hantera mitt ha-begär; då dyker de upp på min dataskärm. Kaffekopparna som återigen väcker drömmen om en pralinbutik till liv...Tänk inredning i vitt. Tänk två stora mjuka fåtöljer vid ett mörkbrunt runt gammalt pelarbord med vit handbroderad duk. Tänk glasfat på fot. Tänk läckra, färska praliner ämnade för provsmakning. Tänk rykande hett kokkaffe i rosa koppar med guldkant.

Bild: Inreda.com

Men det är väl just det som är livets paradox:

Å ena sidan är jag glad över att jag har ett fast arbete -å andra sidan är jag så trött på att inte kunna bestämma mina arbetstider själv och jobba de tider som passar mig och familjen bäst.

Å ena sidan är jag trött på att det blir töväder så fort snön har lagt sig - å andra sidan längtar jag efter vår och försommar.

Å ena sidan är jag så sugen på att jobba mindre och få mer tid över för mina intressen - å andra sidan vill jag tjäna mer pengar så att vi har råd att renovera som vi vill.

Å ena sidan är jag glad över att få leva i ett land där det finns gratis sjukvård åt alla barn - å andra sidan blir jag så irriterad när det bara är en telefonsvarare på vårdcentralen.

Å ena sidan är jag så tacksam över att kunna äta mig mätt flera gånger per dag - å andra sidan är jag så less på korv och makaroner.

Å ena sidan förfasas jag över den överkonsumtion som en alltför stor del av världens befolkning hänger sig åt - å andra sidan vill jag så gärna ha de där kopparna.


6 kommentarer:

Maria sa...

Jag stämmer in i ditt å ena sidan och andra...man kan liksom aldrig vara helt nöjd...vi kanske är för bortskämda...

Maria sa...

Apropå tyger och annat...man får absolut inte SLÄNGA något som någon annan kan tänka sig att köpa eller använda... så bra att kollegan skänkte till återvinningen eller Kupan...

Pjöller maja sa...

ja! man blir aldrig nöjd!men det är väll för att vi har sådana möjligheter attt vi i stortsätt kan göra vad vi vill, och i slutändan klara inte våran hjärna av alla val så kvar blir vi i en slapp hög och äter choklad =) Visst! är kopparna fina, jag är kär i den vita stora tekoppen, har frågat på duka som har hafft den på reklam men inget napp, tills jag såg dom på inreda i går =)

Martina sa...

Intressant att hör hur någon annan tolkar det man skriver. Jag tänkte inte på att det faktiskt låter som om jag menar att man aldrig kan vara nöjd. Det var mer meningen att lyfta perspektivet. Man är engagerad och vill vara med och förändra världen, men det är inte alltid så lätt att förändra sitt beteende. Man snöar in på sina tämlingen "små" problem. Ändå kan man ju faktiskt inte bortse ifrån att de finns.

Anonym sa...

Bland de intressantaste bloggarna jag läst på länge... Du har så rätt i "å ena sidan..."

Martina sa...

svbg: Tack. Svår känsla att förmedla med ord, ändå tror jag att vi alla känner igen oss.