Stackars maken. Han vet aldrig vem han har vid sin sida när han vaknar.
Är det Spara - som vägrar gå ut i snöstormen och hämta tidningen för nu ska här minsann sparas in på både det ena och det andra. Eller
är det Slösa som vaknar upp med ett drömskt leende för nu har hon kommit på precis hur det nya köket ska se ut.
Jag är väl medveten om att jag inte alltid är konsekvent i det här nya tänket som jag försöker leva efter. Samtidigt som jag är överlycklig för att TV:n behövde repareras just nu så att jag får tid till det som egentligen är viktigt i mitt liv, så hinner jag hoppas att den inte går att reparera för då får vi ut en fränare TV på garantin. Det är helkonstigt. Jag hinner liksom tänka båda sakerna nästan på samma gång. Jag fattar ingenting. Inte konstigt att ingen annan heller hänger med då.
6 kommentarer:
Jag har börjat kurs i mindfulness, då är det mycket här o nu, o fokus på en sak i taget. Men också att acceptera att tankarna kommer o går. Frid i sinnet till dig, kram:)
Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning! Är nog inte heller speciellt konsekvent...svårt det där. Men bara genom att ha börjat tänka i dessa banor blir man nog mer medveten i alla fall, sedan tar det säkert tid också!
Hej Martina! Jag såg att du frågade Lina var man kan hitta Vilma-knäcke. Kolla på hemsidan: http://www.vilmas.se/
Där står alla återförsäljare.
Trevlig helg,
Rebecca.
PRECIS så kan jag känna. Slösa och spara går hand i hand!!
Precis så är det :)
Anna: Mindfulness - låter intressant och lärorikt. Berätta gärna mer nå´n gång.
Lina: Det har du nog rätt i. Och man måste nog låta det ta tid. Det hjälper att "älta" det i bloggen. Man får mycket tillbaka av alla er som lämnar kommentarer.
Rebecca: Tack. Nu vet jag vart jag ska gå och handla nästa gång.
Maria: Jamenvisst. Så har jag aldrig tänkt. Tack.
My: Det är så skönt när andra känner igen sig. Det blir liksom mer ok att känna så.
Skicka en kommentar