Plåsterlapparnas inverkan på folkhälsan

Att ha plåster på metervara är praktiskt, tycker jag. Man klipper den storleken man vill ha och behöver därmed inte bli irriterad när det bara finns så´na där pyttesmå plåster kvar i förpackningen, ni vet de där som inte ens räcker runt ett barnfinger.

Våra barn har tidigt fått lära sig att fixa att hämta plåster själva. Ännu en praktisk sak. Då kan mamman sitt kvar vid datorn och glömma tid och rum medans barnen tar hand om sina blödande sår på egen hand. Det finns bara en liten hake som snart är stor som en lyftkran - plåsterlapparna. Varför ska det vara så svårt att slänga bort plåsterlapparna? Det står en papperskorg en meter bort, ändå ligger de alltid kvar på bänken och retar gallfebern på mig. Varför ska jag ta hand om andras plåsterlappar? Nä, just det. Det är en helt och hållet självpåtagen uppgift som vissa dagar är nära att stjälpa mig. Jag har inte bara gormat på familjen över dessa små plåsterlappar. Jag har t o m planerat en kupp. Tänk om man skulle spara alla dessa kvarlämnade plåsterlappar i en burk som man sedan, när det var tillräckligt många, tömde ut i de skyldigas sängar någon sen kväll när de är trötta och behöver sova.

Nä, jag vet att det inte är så fiffigt för det blir förmodligen så att jag är den som kryper omkring på golvet och samlar ihop alla plåsterlappar som de bara borstat bort ifrån sängen i alla fall.

Nu kan det tyckas att just plåsterlappar är en bagatell, men jag vill påstå att det är just alla dessa bagateller; klädhögar som ingen lägger in i sin garderob, jackor som läggs på hög över en stol istället för att hängas upp, stolar som ingen ställer in, brödsmulor som inte torkas bort, gympapåsar som inte packas upp, sofföverdrag som ingen rättar till efter sig, tomma kuvert efter öppnad post som lämnas kvar på bordet, skåpsluckor som ingen stänger efter sig, skor som sparkats av och lämnats precis nedaför trappan, blöta handskar som ligger slängda på golvet, urdruckna glas som står kvar vid datorn, bananskal som ligger kvar i fönstret vid TV:n, fjärrkontroller och trådlösa telefoner som aldrig ligger så att man kan hitta dem när man behöver dem osv osv, som bidrar till dålig hälsa hos mammor. Jag vet att jag är pedant. Men jag har faktiskt lärt mig att stå ut. Jag står ut på måndagar. Jag står ut på tisdagar. Jag står ut på onsdagar. Jag står nästan ut på torsdagar. Jag står nästan inte ut på fredagar. Och jag står absolut inte ut på lördagar. På söndagarna, när helgen nästan är över, inser jag att jag inte hann "jobba undan" någonting av allt som ligger och dräller den här helgen heller. Då finns det stor risk för att pulsen går upp istället för ner. Det är inte bra. Men vad ska man göra åt det?