Jul i november

Förra julen hade jag en något krass känsla inför allt julpyntande. "Varför plocka fram en massa som snart ska bort?!", kom jag på mig själv med att tänka. En ganska sund inställning kanske några tycker. Julpyntet hänger ju i mångt och mycket ihop med den kommersiella sidan av julen. I butikerna skyltas det med julsaker från mitten av oktober (på IKEA redan i september). Man vill sälja på oss en massa julprylar innan vi ens hunnit ställa undan foppatofflorna. För mig kändes det dock en smula vemodigt. Jag trodde att jag var en sådan person som skulle känna glädje och pirr i magen inför julen även nu när jag passerat fem-paketsstrecket.(D v s när man nått den mogna ålder då man ler och låtsas nöjd trots att man har den minsta julklappshögen och i smyg lyfter på julklappspappret och tar en extra titt under soffan ifall man missat något paket.) En hel del av julsakerna blev därmed kvar i sina kartonger förra julen.
Eftersom jag tyckte det kändes trist att bara finna sig i den där känslan ska jag i år ha en helt annan strategi. Jag har redan börjat smygpynta. Alltså, att tända ljusstakar och stjärnor är för mig fortfarande förbjudet före första advents-helgen. Men glöggrytan, en röd kudde och en hyacint här och där är redan på plats. Någon detalj varje dag. Det känns inte ett dugg jobbigt eller onödigt och jag kan redan glädjas över att jag slipper stressa den 30:de november, eftersom det mesta redan är framme tills då. Fast inga tomtar förståss. De ska fortfarande "smyga upp ur vrårna" ända fram till julafton. Granen ska däremot in direkt efter lucia. Då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag vill slänga ut den på nyårsdagen.

Jag läste om några som inte tog fram Jesus-barnet förrän på julafton. Hela adventstiden stod krubban framme utan Jesus-barn eftersom advent handlar om att vänta på Jesus. Dottern kommer nog protestera högljutt om jag föreslår något liknande. Vi får väl se hur det blir med den saken. Tar vi fram Jesus-barnet redan till första advent löper vi risken att han är borta lagom till jul å det vore ju förfärligt. Är det något som blivit en tradition i vår familj så är det nämligen att var och varannan dag ända fram till jul behöva söka efter Jesus-barnet. Det kan tolkas symboliskt. Om det finns någon symbolik i att han alltid återfinns i bland dotterns barbie-dockor vet jag inte än. Ska fundera på det.

/Martina