Ny blandare

Köksrenoveringen är i stort sett klar. Vattnet kopplades på i början av november, men en del små detaljer blir ju ofta kvar ogjort när allt det stora blivit färdigställt. En sådan detalj hos oss har varit den extra diskho som blev möjlig för oss att placera ungefär där diskbänken i det gamla köket var placerad.

Varför ska vi ha två kranar och diskhoar, undrade dottern idag när maken monterade den nya blandaren. Vi har fått den frågan av flera andra också. Jag har egentligen inget bra svar på den. När vi skulle börja rita köket så frågade jag en del vänner vad de skulle vilja ha om de fick önska sig ett nytt kök. Två ställen att kunna skölja och hämta vatten på var ett önskemål som dök upp. Särskilt lämpligt när man är många som lagar mat tillsammans.

Resultatet blev precis så bra som jag hade tänkt mig, bortsett från att knoppen på blandaren är av plast och inte av porslin. Men så blir det när man handlar osett på nätet och väljer ett lite "billigare" alternativ. (Blandaren är egentligen inte alls särskilt billig, men betydligt billigare än den blandare jag först blev förtjust i.) Den här hittade jag hos Nacka byggnadsvård. Diskhon kommer från IKEA.

Ha det gott i sommarvärmen!
/Martina

Att göra avtryck...

Vi var på 40-årskalas hos en god vän igår. Det blev en trevlig kväll/natt som satte sina spår inte bara i form av trötthet dagen efter. Ett av talen som hölls till jubilaren handlade om att göra avtryck. "Vad har du gjort för avtryck i historien?"

Vissa dagar, oftast när jag haft det tungt på jobbet, dyker tankar av liknande slag upp hos mig i bilen på väg hem. Varför gör jag det här? Spelar det någon roll? Kommer det jag gör att ha betydelse eller bara vara en stilla susning i det stora perspektivet? Existensiella frågor som dessa kan få även den starkaste att tappa fotfästet för en stund. Då är det skönt att veta att man inte är ensam om att tänka sådana tankar. Man känner sig liksom mer "normal", om det nu är något att sträva efter.

Kvällen i gamla och nya vänners lag lämnade definitivt avtryck hos mig och fyllde mig med tacksamhet. Det är skönt att vara en del av något och fram till min egen milstolpe kommer jag att fortsätta fundera över mina avtryck.

/Martina

Jodå, vi mår bra och jobbar på med köket. Det är så fint och jag är så nöjd. Just nu har vi dock problem med att få till bänkskivorna. Det är viktigt att de blir bra, absolut. Men mitt i allt funderande och diskuterande så gror en frustration hos mig. Det känns inte sunt. Bänkskivorna i ett kök har inte rätt att ta så mycket plats i ens liv. Jag försöker att ta dem med en nypa salt. Det går faktiskt ganska bra...men vi får se hur länge de stannar kvar...man måste ju va´nöjd, eller?

/Martina

Köksrenovering

En regnig sommardag...

Idag regnade det redan när jag o dottern vaknade. Resten av familjen är på sin årliga fiskehajk och väntas inte hem förrän ikväll. En långpanna med smarriga chokladkakor och en kycklingpaj med parmaskinka och soltorkade tomater har jag lyckats sno ihop.

Bild: Norrmejerier

Dessutom har jag hittat en webshop som säljer just sådana handtag som jag vill ha till de nya köksluckorna.

Bild: Aros kultur- och byggnadsvård


/Martina

"Av barn och gamla får man höra sanningen..."

...är ett uttryck som man hör då och då. Jag vet inte om det är så. Vad är sanningen, egentligen? Men en sak som slagit mig är att barn och gamla har intressanta och viktiga perspektiv att ge på tillvaron. Just nu visar detta sig tydligt när jag är ute och cyklar tillsammans med 7-åriga dottern. Med hennes hjälp har jag börjat upptäcka alla möjliga blommor, eller ogräs som vi ofta kallar dem, i dikena. Det oansenliga blir så vackert tillsammans med henne.

Bild: Wikipedia

För ett par dagar sedan mötte jag makens 82-åriga faster när jag skulle ut på en lång cykeltur. Hon var ute och promenerade. Jag stannade till och vi växlade några ord. I en genomskinlig 3-literspåse samlade hon blommor till vasen på sitt köksbord. Men hon saknade rödklövern. Ingenstans kunde hon hitta någon som börjat blomma. Vi skiljdes åt och jag satte fart mot min planerade cykelrunda. Men något gjorde att jag kom av mig. Jag hann bara någon kilometer innan jag kom på mig själv med att spana efter rödklöver istället för att hålla tempot. Efter ytterligare någon kilometer så hade jag fyllt cykelkorgen och vände om. Det blev en trevlig pratstund med kaffe o kubbar i fasters kök, istället för en svettig cykeltur. Hon var så otroligt tacksam över min, i mina ögon, minimala insats.

I sommar njuter jag av de vilda blommorna och diggar Michael Jackson.

/Martina

168 timmar utan skärm...

Jodå, jag lever och allt är bra. Det blir lite si och så med mitt bloggande i ganska långa perioder. Tidsbrist? Jovisst. Men jag funderar också en hel del över varför jag bloggar. Vill inte skriva en massa nonsensinlägg, utan försöker att avstå från bloggen när jag inte tycker mig ha något att säga. Risken är att jag tappar läsare, men den väljer jag att ta.

Fick ett, som vanligt, intressant mail av livsstilsforskaren Jörgen Larsson idag. Han skrev såhär:

TV-tittande kan vara både intellektuellt givande och skön avslappning, men det kan också lätt bli en tidtjuv som lägger beslag på en stor del av våra liv. Den 21é april börjar det som tidigare kallades "TV-free week" men som numera har döpts om till "Mental detox week". Här mer information och en uppmaning om att hänga på

http://tidsverkstaden.se/2009/03/total-tv-time-out-21-27-april-2009

Vet inte om jag ska haka på än. Det kommer ganska lägligt. Jag har fullt upp de där dagarna. Ska till Stockholm på utbildning, fixa med dotterns pyamasparty o förbereda en del annat. Hinner förmodligen inte med så mycket TV-tittande ändå. Som vanligt handlar det om att tänka igenom varför man ska göra det. Är det för att utmana min egen karaktär och bevisa för mig själv att jag kan använda tiden till något vettigare, eller tror jag verkligen att det är mentalt utrensande? Ska fundera ett tag till...

/Martina

Min favoritvårlök planterad i min favoritgodisskål, inköpt på loppis för 20:-.

Nu åker vi iväg till Tärnaby i några dagar. Gillar inte att packa, men det ska bli härligt att komma upp i fjällvärden. Längtar redan tills jag står uppe på toppen. Det är en så mäktig känsla. Dessutom trevliga middagar med härliga vänner på kvällarna.

/Martina

Inser att jag börjat bli en samlare igen, efter några års rensande i hyllor och skåp. Glas och gamla handgjorda lakan och örngott har något som tilltalar mig. Hantverket andas långsamhet.

Nu ska jag ut i solen och njuuuta.

Ha det gott!
/Martina

Äntligen fredag.

Den stundande helgen känns den här gången livsviktig och jag väljer att kalla den andrum.

Fredagar är min lediga dag, men eftersom jag går en utbildning i jobbet under det här året så flyter jobb och ledighet väldigt ofta ihop. I min nya tjänst som pedagogista så är reflektionen det viktigaste arbetsredskapet. Jag märker att behovet av reflektion också i mitt privata liv ökat. En sådan här vecka kan fort sorteras in i högen av vanliga och slitasamma veckor. Men med reflektionens hjälp så får jag syn på det märkliga i det vardagliga och plötsligt börjar små små korn att glimma till.

Det här var veckan då jag kom några kollegor närmare.

Det här var veckan då morgonljuset återvände efter några månaders vintermörker.

Det här var veckan då 6-åringen vågade gå själv till skolbussen för första gången.

Det här var veckan då 10-åringen delade med sig av sina framtidsdrömmar.

Det här var veckan då vi fick beskedet att hjärnskakningen som 12-åringen drog på sig i slalombacken i onsdags inte är något som vi behöver oroa oss över.

Den här veckan kommer jag att sortera in i högen med viktiga och betydelsefulla veckor.

Önskar er alla en betydelsefull helg!
/Martina