Vi var på 40-årskalas hos en god vän igår. Det blev en trevlig kväll/natt som satte sina spår inte bara i form av trötthet dagen efter. Ett av talen som hölls till jubilaren handlade om att göra avtryck. "Vad har du gjort för avtryck i historien?"
Vissa dagar, oftast när jag haft det tungt på jobbet, dyker tankar av liknande slag upp hos mig i bilen på väg hem. Varför gör jag det här? Spelar det någon roll? Kommer det jag gör att ha betydelse eller bara vara en stilla susning i det stora perspektivet? Existensiella frågor som dessa kan få även den starkaste att tappa fotfästet för en stund. Då är det skönt att veta att man inte är ensam om att tänka sådana tankar. Man känner sig liksom mer "normal", om det nu är något att sträva efter.
Kvällen i gamla och nya vänners lag lämnade definitivt avtryck hos mig och fyllde mig med tacksamhet. Det är skönt att vara en del av något och fram till min egen milstolpe kommer jag att fortsätta fundera över mina avtryck.
/Martina
1 kommentar:
Hej Martina!
Man hoppas ju på det - att det man gör, hur litet det än är i det stora sammanhangen, ska ha betydelse på något sätt. och det borde det ju ha för någon människa. Iallafall när man är förälder. Då hoppas man ju att det ska vara något bra som ger avtryck. Kanske kan det ge bra avtryck om många år iallafall...
Jag har hälsat till K om hennes collage. Hon blev glad! Hon lånar min systemkamera; en Nikon D40. Hon fotar mycket närbilder och tex vatten som rinner och annat hon ser. Hon kan inspirera mig också. Även om jag inte är så "inom ramarna" jag heller, när det gäller skapande. Men inom andra delar av livet kan barn ju hjälpa en att spränga gränser...
Ha det gott!
Skicka en kommentar