Äntligen äggost!!!

Igår gjorde jag en äggost. Äggost är Bohusläns landskapsrätt och äts oftas som efterrätt. Eller som i mitt föräldrahem, till kvällsteet. Det är egentligen väldigt enkelt att göra en äggost men man måste ha en speciell form som är perforerad för att vätskan ska rinna ur. Det går säkert att göra den i ett vanligt durkslag också. Det som blir kvar i formen är vasslen från lättmjölk, gräddfil och ägg som fått sjuda i ca en halvtimme. I o med att vätskan rinner ut så packas vasslen och blir ganska fast.

Till äggosten har man sin favoritsylt. Det förekommer också att man har vispad grädde till. Det har jag dock aldrig testat. Ikväll blir det premiär. På Brännö, där jag är uppvuxen, kryllar det av björnbärsbuskar. Jag tycker också att björnbäret är regenten i bärriket, trots att Norrbotten försökt fresta mig med delikatesser som åkerbär och hjortron. Men jag är omutlig på den punkten. Att jag numer har svårt att få tag på björnbär påverkar naturligtvis rankingen. Smakmässigt så hör en solvarm jordgubbe också till top-of-the-line. Men det är just det som jordgubben faller på; att den är godast naturell. Som tillbehör till mindre söta saker som pannkakor och äggost så går björnbäret före.
Äggostformarna är oftast formade på ett speciellt sätt. Jag har en plåtform som är platt på ovansidan. Mamma har en gammaldags träform som ger en slutprodukt som är riktigt vacker att se på. Idag blev jag så lycklig när jag hittade samma form, men i plast, för 145:- på nätet.

Bild: http://www.forminnovest.se/products.php?ProductID=86&ImageID=4

I fortsättningen ska det inte bara avnjutas goda äggostar här hos oss, utan även vackra.

På det mer djupare planet så fortsätter jag veckan ut att meditera över ordet "godhet". Mina tankar kring ordet får mig oftast att associera till mat, vilket irriterade mig i början. Nu har jag börjat tänkt om. Dessa tankar kanske vill säga mig något. Nu försöker jag använda de associationerna istället för att applicera på övriga livet. De känslor som riktigt god mat väcker hos mig; hur kan man väcka de genom sitt sätt att vara, mot sig själv och sina medmänniskor? Kanske lite flummigt men jag fortsätter ändå att tänka så får jag se vart det leder. Nästa vecka tänkte jag gå vidare med något annat ord. Har inte bestämt vilket än, men gissar att det "ramlar över mig" inom kort. Kommentera gärna med era tankar kring ordet "godhet" men också med idéer på nya ord att fördjupa sig kring.
En riktigt god trettondagshelg önskar jag er alla!

/Martina

En liten bit dessert...

"Ut med det gamla, in med det nya" är en fras som jag förknippar med nyårsafton. Vet i skrivande stund inte var jag fått den ifrån, men det är ju numer bara att googla så har man svar på det mesta.

När jag alldeles nyss packade upp korgen från gårdagens knytkalas hos goda vänner så hittade jag en bit av den fantastiskt goda desserten längst ner i botten. Korgen hade stått nedanför bänken där desserten serverades därav den märkliga platsen att hitta en kvarbliven bit. En del av mig har ju ett stort behov av att stanna upp och fördjupa de tankar som blixtrar till mellan allt det vardagliga. "Snöa in på" skulle nog en del av mina vänner respektive kollegor vilja uttrycka det. I o med att jag fann dessertbiten i korgen blixtrade en tanke till i mitt huvud. Vad tar jag med mig in i det nya året? Måste allt det gamla ut bara för att det händer något nytt? Många avger nyårslöften förknippade med sunda levnadsvanor. Nyttigare mat. Mer motion. Jag är inte riktigt lagd åt det där hållet, att kunna ändra mina vanor över en natt. Min ambition är att ta med mig det gamla som varit gott in i det nya och göra plats för mer goda saker. Oavsett om det gäller på det medmänskliga planet, på löprundan eller på min tallrik. Så årets första vecka kommer jag att ägna åt att meditera över ordet godhet. Vad är gott i mitt liv? Vad ger jag ut som är gott?Vad behöver jag rensa ut för att ge plats för det goda? Jag tror det blir ett bra år och aldrig förr har det känts mer passande att önska alla mina vänner en

god fortsättning!

/Martina