Vi var på 40-årskalas hos en god vän igår. Det blev en trevlig kväll/natt som satte sina spår inte bara i form av trötthet dagen efter. Ett av talen som hölls till jubilaren handlade om att göra avtryck. "Vad har du gjort för avtryck i historien?"
Vissa dagar, oftast när jag haft det tungt på jobbet, dyker tankar av liknande slag upp hos mig i bilen på väg hem. Varför gör jag det här? Spelar det någon roll? Kommer det jag gör att ha betydelse eller bara vara en stilla susning i det stora perspektivet? Existensiella frågor som dessa kan få även den starkaste att tappa fotfästet för en stund. Då är det skönt att veta att man inte är ensam om att tänka sådana tankar. Man känner sig liksom mer "normal", om det nu är något att sträva efter.
Kvällen i gamla och nya vänners lag lämnade definitivt avtryck hos mig och fyllde mig med tacksamhet. Det är skönt att vara en del av något och fram till min egen milstolpe kommer jag att fortsätta fundera över mina avtryck.
/Martina
